Songs and Riddles

Balin berättade dikten om Dyvättarna

Dyvättarna i mörker är,
blött, svart, med stank av as,
och deras klockor ringer, när
du ner i slammet dras.

Den sjunker ner i dyn, som ger
sig ut att söka dem,
och skräckfantomer stirrar ner
i unket vattenslem.

Tårpilars gråt i rutten vik
stänks kall på möglig strand,
askråkor kraxar över lik
i deras vilas land.

Fjärran bak Merlockbergen, där vägen är tung att gå,
i unken dal, där alla träd är döende och grå,
vid stranden av den svarta göl, där aldrig en vindstöt for,
utan måne, utan sol, dyvättarna bor.

Dyvättens dävna källarvalv
i djupens synd och skuld
av talgdank sjuk får dager halv:
där räknar han sitt guld.

Våt vägg och takdropp är det här,
och tyst ha tisslar, förrn
man hör de mjuka stegen när
han hasar sig mot dörrn.

Han trevar i en sprickas träck,
och sluga fingrar krälar
tills våra knotor i en säck
han har, och våra själar.

Fjärran bak Merlockbergen, en väg som var man skyr,
genom spindelvävsdunkel och över dödens myr,
genom de hängdas skog, där blott galgträd ögat mött,
gå att dyvätten finna – och ge honom ditt kött.

Songs and Riddles

Tales from the Wilderlands Khamul Khamul