Tales from the Wilderlands

Kapitel 1

En oväntad sammankomst

Fem individer, vissa bekanta med varandra, kallades till Gloin i Sjöstad. Dain Järnfot skulle sända en viss Balin att lämna ett bud till örnarnas furste, Gvahir. De fem, hädanefter kallade Gänget, bads bistå i detta(allmänt känt att Ensamma Berget dvärgar behöver hjälp så fort dom lämnat hemmets trygga vrå).

Vår färd skulle först gå söderut med båt till den gamla dvärg leden som löper rakt genom Mörkmården. De var även ombedda att se om det skulle gå att öppna den för …. handel?! Det enda som finns vid den västra sidan är ju Beorn folk och dunkla Moria.
Resan förvänntades ta 1 1/2 månad genom Midgårds farligaste skog.

Sagt och gjort efter en båttur vilade vi i ett flottare läger där en dunkel dikt om bla galg-träd lästes. ( jag hoppas C lägger upp den här). Därefter bar det in i skogen. Första farn kom när vi slagit läger vid en göl, som tydligen bebodes av ett göltroll! Vidar dräpte trollet till allas förvåning. Hober är tydligen ett stridbart släkte… som bor inuti kullar.

Optimistiska sökte Gänget efter alvfurste klingor och hittade en dolk, vars ägare ,Gladros Aldarad kän de som den enda alv som degraderats från kökstjänst. Någon hade tydligen get honom Aldarads jobb att spana i södra Mörkmården. Vi stötte på Gladros återbördade hans kniv, varvid han varnade Gänget att området var farligt. Efter att Aldarad artigt förklarat vart fårskallen kunde ta sina “råd”, lämnade Gladros och hans arma kompanjoner skamset över några Lembas, och lommade iväg.

Mörkmården förvillar och alver brukar inte vara så noga med tiden så jag vet inte hur lång tid förflöt innan nästa händelse. Vi fick syn på en by ruin (ruinerad by?) vilket förvånade Aldarad.
Han kunde inte dra sig till minnes att något samhälle legat här,
Skuggan hade hur som helst tagit platsen i besittning och själva växtligheten hotade sällskapet,
Huruvida det var galgträd eller strypar-lianer spelar ingen roll, vi retirerade då…
Ett fagert klock-spel övertygade alla utom dvärgarna att åter gå in i faran. Tack och lov fick Balin och hans folk ut oss därifrån!

Senare (alver och tid som sagt)stötte vi ihop med en ork grupp! Gruppen bidde snart en hop och våra hjältar flydde till ett förfallet vakttorn. Innan Aldarad kommit på hur man bäst blockerar en dörr-öppning med tre ruttna plankor, var odjuren framme.

Om själva striden vill jag bara nämna hur Grimfast skrämmde bort en ansenlig mängd vättar med ett vrål vars like vi aldrig lär höra igen (C har kollat reglerna, tusan också) och hur Vidar skyddade Grimfast med sin sköld. Hobers mod och äventyrslystnad imponerar, troligen följde den där Bilbo med Thorin Ekenskölde som hans livvakt!

Hur striden gick? Vi vann givetvis!

Slut Kapitel 1

Comments

Här kan vi skriva vad vi har upplevt under ett spelmöte. Kanske vi kan göra så att vi turas om med denna uppgiften.

Kapitel 1
 

Ok försök 1
Fem individer, vissa bekanta med varandra, kallades till Gloin i Sjö-Stad. Dain Järnfot skulle sända en viss Balin att lämna ett bud till örnarnas furste, Gvahir. De fem, hädanefter kallade Gänget, bads bistå i detta(allmänt känt att Ensamma Berget dvärgar behöver hjälp så fort dom lämnat hemmets trygga vrå).
Vår färd skulle först gå söderut med båt till den gamla dvärg leden som löper rakt genom Mörkmården. De var även ombedda att se om det skulle gå att öppna den för …. handel?! Det enda som finns vid den västra sidan är ju Beorn folk och dunkla Moria.
Resan förvänntades ta 1 1/2 månad genom Midgårds farligaste skog.
Sagt och gjort efter en båttur vilade vi i ett flottare läger där en dunkel dikt om bla galg-träd lästes. ( jag hoppas C lägger upp den här). Därefter bar det in i skogen. Första farn kom när vi slagit läger vid en göl, som tydligen bebodes av ett göltroll! Vidar dräpte trollet till allas förvåning. Hober är tydligen ett stridbart släkte… som bor inuti kullar. Optimistiska sökte Gänget efter alvfurste klingor och hittade en dolk, vars ägare ,Gladros Aldarad kän de som den enda alv som degraderats från kökstjänst. Någon hade tydligen get honom Aldarads jobb att spana i södra Mörkmården. Vi stötte på Gladros återbördade hans kniv, varvid han varnade Gänget att området var farligt. Efter att Aldarad artigt förklarat vart fårskallen kunde ta sina “råd”, lämnade Gladros och hans arma kompanjoner skamset över några Lembas, och lommade iväg.

Mer om stryparträd, vättar och överdängare till hober senare.

Kapitel 1
 

Kanon David!

Kapitel 1
Khamul Khamul

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.