Tales from the Wilderlands

Kapitel 8

Yuletide and a short rest

Celduin
Det är en isande kall morgon när en blek sol kämpar sig över horisonten. Ljuden från de anländande svartkråkorna blir mer och mer påtaglig då de sänker sig ner över de sönderhuggna och sargade kropparna av människor och orcher.

Kung Bard anländer med en 500 man stark här av män av Dal, alver och dvärgar. Han blir mycket glad när han får syn på Famann. Man blir ledd till borgmästare Erik. Farmann är mäkta imponerad över vad man har lyckas med med så få män.

Kung Bard tar snabbt kommandot och förklarar att tullstationen skall bli den södra utposten för Dal. Erik svär tro och huldhet till kungen och Bard avsätter tjugo män för att skydda posteringen. Bard skissar upp ritningar på hur man kan förstärka platsen mot liknande hot och hittar en bra plats för att bygga baracker till vaktstyrkan. Han utnämner Bork till befälhavare över solden.
Erik är väl inte helnöjd över situationen men han biter ihop och accepterar det, men man kan se att han inte gillar det alls, men samtidigt förstår han att detta inte är rätta tillfället att sätta sig upp mot kungen av Dal.

Resan tillbaka till Dal
En dag senare, den 12 december så beger sig Bard, hjältarna och trupperna tillbaka norrut tillbaka mot Dal. Han samtalar med hjältarna och vill veta allt i detalj om vad som hänt där de senaste dagarna. Han är också intresserad av vad Farmann & Co tycker om Erik som borgmästare i Celduin. De tycker att man borde se efter en ny borgmästare men att man skall ge Erik en titel, som inte innebär någon form av makt men att man visar honom respekt för det jobb som han har utfört i Celduin.

Bard berättar at det skall hållas en segerbankett för att fira segern samt att få en stund tillsammans att hylla de tappra som stupat. Farmann & Co är inbjudna som hedersgäster. Han kommer att återkomma med datum för festen.

Åter i Dal
Den 20 december så rider man äntligen igenom stadsportarna till Dal. Överallt i Dal ser man hur folket förbereder sig för Yuletide, denna högtid som startar den 21 december och håller på fram till den 27 december. Yuletide är en högtid där man äter gott, sjunger och dansar med sina vänner. Den 23 december tänder Bard den väldiga gran som man ställt upp bredvid Dwarrowpool, som nu ligger frusen med blankis. Detta är en fantastisk ljus- och färgupplevelse som dvärgarna har komponerat med hjälp av sin magi.

Gåvoceremonin
Den 25 december är det så dags för banketten dit våra hjältar är inbjudna att delta som hedersgäster. Vad de inte vet är att de skall få mottaga gåvor för deras tappra insats i Celduin. Bard har fått Legolas och Gloín att närvara och hjälpa till med att dela ut ett antal gåvor till våra heroiska vänner. Efter gåvoceremonin så är det en hejdundrande festmåltid, som följs av gyckelspel, musik och dans till långt in på småtimmarna. Under denna tiden blir de kontaktade av Óri och Gloín som kommer med bud om att kung Daín önskar att tala med dem när de har nyktrat till nästa dag.
På eftermiddagen den 26 december så sadlar de sina hästar för den korta ritten upp till Erebor, Ensamma Berg.

The watch on the heath

Erebor
Erebor.jpg

Möte med Daín Järnfot
Djupt nere bland rötterna av Ensamma Berget, i räkneskapens kammare möter våra hjältar dvärgakungen Daín Järnfot.

Daín berättar om handelsmannen Lockmand och hans besök ett år tidigare, om en sköld han ville sälja som han påstod tillhört Thrór, Thorins farfar. Lockmand ville även få tillgång till dvärgarnas arkiv vilket de givetvist nekade honom.

Munin, en av Daíns lärde män och intendent av Räkneskapens och Registernas kammare berättar att han vid detta tillfället vaknade väcktes från sin sömn av ljud från Mazarbuls kammare. Men han fann ingen där och inget verkade rört eller sulet så han återgick till sin sovkammare.

Munin berättar att han inte var tillräckligt noggrann. En bok stod inte på sin vanliga plats och detta upptäckte han inte förrän vid ett senare tillfälle, efter kalabaliken i Dal och det var då jag kom ihåg vart jag hade hört namnet Lockmand. Jag gjorde då en noggrannare undersökning i kammaren och fann då att en bok inte stod på sin ordinarie plats.

Munin tar fram boken i fråga och visar dem för Glainin & Co. Man kan tydligt se att det är en sida utriven ur den.

Boken berättar om gamla fortifikationer och liknande byggnader i området som tillhör Riket under Berget. En stor den av denna volymen handlar om ett vakttorn, Zirakinbar som man lät bygga i Grå Bergen för att på så sätt ha en plats där man kunde hålla koll på drakarna på Vittrande Hedarna. Man kunde då snabbt slå larm ifall någon av de väldigarna ormarna skulle få för sig att bege sig söderut. Troligtvist är det någon karta över tornet och dess omgivning.

Dvärgarna vet inte om de två incidenterna hänger ihop men kan inte utesluta det så de lät skicka en korp till Zirakinbar, denne återvände aldrig. De tror att det finns en stor oro till att faran ännu inte är över för Dal oc Erebor.

Daín ber Glainin & Co att bege sig til tornet för att se om det är någon form av aktivitet som pågår där.

Man ber dvärgarna att snabbt skicka ett korpbud till kung Bard om att man behöver en snabb audiense. Glaining och Grimfast beger sig snabbt ner till dal medans Farmann, Vidar och Aldarad stannar kvar i Erebor och förbereder avfärden norrut.

Samtal med Bard
King_Bard.jpg

Väl tillbaka i Dal så möter Glainin och Grimfast Bard. De redogör för sitt möte med Daín och Munin. Bard skall öka på Dals vakthållning samt skicka mer patruller sunt om i riket för att säkerställa dy ny byarna som börjar att växa upp runt om i Dals rike. De ber även Bard om att få tillgång till Lockmand och förhöra honom, vilket Bard bilviljar omgående. Väl vid fängelset så hör de upprörda röster. Tydligen har något hänt Lockmand för det finns bara en blodig massa kvar av honom. Glainin kunde svära på att han såg ett grönt skimmer i Lockmands tomma ögon. Är det Gibbet King som håller ett öga på dem?

De två återvänder snabbt till Erebor och gör sig redo för avfärden dagen efter. Gruppen får med sig två stycken kraftfulla ponnyhästar som bär deras packning.

Mot Grå Bergen
Grey_Mountains.jpg

Den 27 december ger sig så de fem modiga männen sig norrut mot de kalla Grå Bergen som ligger i horisonten.

Dag två så finner Grimfast en kropp efter en orch, även här ser de ett grönt skimmer i ögonen. Han ser också att det är en grupp på åtminstone 20 stycken orcher. Han kan också se att det verkar som några av dem bär på något tungt.

Fingertvina
Witherfinger.jpg

Nästa dag möter de på ett mystiskt väsen, Fingertvina. Är hon kanske en entkvinna, hon verkar iallefall ut att vara otroligt gammal. Hon berättar att det gick förbi en grupp orcher för ett antal dagar sedan. Hon berättar också att det finns Snötroll i bergen och att de måste vara försiktiga.

Under åtta dagar stretar de fram i denna mycket ogästvänliga terräng. Många gånger känns det som deras hopp rinner mellan deras fingrar som sand, men de lyckas hela tden finna ett sätt att stötta varandra då desperationen kommer krypande som en kall mörk vålnad om natten. På kvällarna sitter Farmann och studerar dvärgaboken. Han får bland annat fram att det finns en hemlig ingång till tornet på västsidan.

Grå Bergen
Grey_Mountains.jpg

Till slut så har de kommit fram till bergen och de planerar hur de skall ta sig fram utan att hamna i ett bakhåll av orcher.

De kommer fram till snötrollens dal, men med skicklighet, Fingertvinas råd samt en gnutta tur så lyckas de att passera utan att väcka någon av bjässarna.

Snow_troll.jpg

Härskarens spöke
En dag senare så får Vidar syn på en människogestalt som kommer vandrande mot dem. Det verkar som han vandrar uppe på snön utan igentligen vidröra den. Mannen är klädd i klassiska men mycket slitna kläder som bärs av männen i Esgaroth, Sjöstad. Glainin och Farmann känner igen honom som den förre härskaren av staden. Det är blott ett spöke men han har ett bud till hjältarna.

Hans ansiktsuttryck är av sorg och oro…

“De tog min skatt , min tre gånger förbannade skatt. De tog den hit, mina mynt, mina gyllene bägare, mina ringar, mina stenar…”

“Tre gånger förbannade, kallar jag den. Först, fick den dvärgarna att bli giriga och drog sin undegång över sig. För det andra så förstörde den Smaug den fruktansvärde och gjorde honom svag. Och slutligen den gjorde mig blind mot allt det som är viktigt i livet, glädje och lust och fick mig att bli en edsbrytare…”

“ Nu har min ättehög av silver och guld skänkas till plundraren, den slingrande döden. Ett dyrbart lockbete att kalla på honom till järnfällan som skall kedja honom, för att sedan släppa lös honom i Norden. Mitt svek är fullbordat. Jag känner redan hans kalla andedräkt som blåser från norr. Här kommer han…”

Men ett knotigt finger så pekar han mot horisonten där hjältarna kan se ett snörökmoln som närmar sig. Sedan tynar spöket bort inför dem alla. Är det en drake som kommer vandrandes bland bergen.

Glainin drar sig till minnes om draken som dräpte Daín den förste och dess son Frór. Den draken kallades för Plundraren. Hjältarna får nu mycket bråttom och ökar på takten. på morgonen den 6 januari så anländer de till Zirakinbar.

Zirakinbar
Zirakinbar.jpg

Väl framme vid tornet tar de sig osedda fram på västsidan. Bakomsig kan de höra de tunga stegen av draken som närmar sig. De finner den draksten som det står om i boken och de börjar att säga lösenordet “En polerad yxa tre gånger” Men inget händer. Grimfast plockar fram sin yxa och börjar polera den och säger ramsan igen men fortfarande händer inget. Till slut så slår han på väggen i pur frustration och till deras stora förvåning så öppnar sig en hemlig dörr i bergsväggen. Väl inne så binder de sina två ponnysar och skickar frm Vidar för att reka rummen framför sig. Han finner ett rum med en masugn där en orch och en vätte står och hugger en massa ved. Hjältarna övermannar dem lätt och kastar in de döda kropparna i ugnen. De tar sig snabbt ut till entrevåningen och där ser Vidar ett grotttroll samt fyra orcher som rör sig i Stora Salen. De ser även ett antal goblinskyttar uppe på en alkov som står beredda att attackera med sina bågar. De ser även det stora stenblock som sitter monterat ovanför korridoren som leder till ytterdörren. Man ser att det går kedjor från blocket till ett intillliggande rum.

Gibbet_King.jpg

Gruppen beger sig upp ytterliggare en trappa för att på så sätt ta ut vättarna. De kommer upp till Vindarnas rum, där de ser 10 stycken uruker samt Gibbet King. 6 av dem rör sig runt i rummet och de fyra andra står och håller i kedjan som skall fjättra draken. De tar sig sedan upp till Korpnästet som ligger högs upp på Zirakinbar. Här blickar de ut på den väldiga draken som kommer klampandes över snövidden.

Glaurung.jpg

De tar sig ner igen till våningen med Vindarnas kammare, där de försöker finna en väg till att komma åt och oskadliggöra vätteskyttarna. De finner ingen väg och tiden håller på att rinna ut som sand mellan fingrarna.

Comments

Khamul Khamul

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.