Tales from the Wilderlands

Kapitel 3

Ulvbitaren, femtio vättar och en gast.

Beorns hus
Sällskapet stannar en tid i Beorns hus för att vila upp sig. Glainin arbetar i smedjan tillsammans med Beorns smed Berangar. Berangar erbjuder sig att göra en rustning åt Vidar. När rustningen är klar tar Berangar med Vidar till en helgad plats. Där hänger de rustningen på en träställning, för att vänta på att en björn förhoppningvis skall komma och stryka sig mot den och då lyckönska den. Under natten ser de sedan en björn komma och röra vid rustningen.

Sällskapet bestämmer sig sedan för att till sist bege sig mot Skogsmarks salar. Farmann drar sig tillminnes legender om vägen och kan leda sällskapet in på en bättre väg. Resan är tämligen händelsefattig och tar ungefär 4 dagar för sällskapet.

Skogsmarks salar
Då sällskapet når Skogsmarks salar och berättar om sitt ärende bjuds de genast att träffa hövdingen Bregdan. Hövdingen blir aningen chockerad inför sällskapet historia, och bjuder in dem att äta med honom i storhuset. Sällskapet ger hövdingen skärvan av yxan Ulvbitaren. Bredgan berättar att hans bror hade fått yxan Ulvbitaren av deras far. Och att brodern sedan försvann spårlöst för ungefär tio år sedan, då han var på en jakttur i skogen. När sällskapet berättar om den förvirrade mannen som gav dem skärvan, så står det klart att det faktiskt skulle kunna vara brodern. Sällskapet beskriver var de träffade på den förvirrade mannen, och Bregdan tackar dem för deras hjälp. Han önskar dock inte hjälp att hitta mannen, så sällskapet beger sig tillbaks mot vadstället nästa morgon.

Återfärden
Färden åter till vadstället tar någon dag längre än resan dit, men den förlöper även den utan incidenter. Vid vadstället nås Vidar av ett bud att hoberna Dodinas och Dinodas Vinbock vill träffa sällskapet. Då det Östra värdshuset ändå ligger på vägen, så beger sig sällskapet genast dit på sin resa tillbaks runt Mörkmården.

Östra värdshuset
Hoberna Dinodas och Dodinas Vinbock, med familjer, har med Beorns välsignelse har de båda bröderna med några dvärgas hjälp byggt ett värdshus några dagars vandring norr om Beorns hus. Och givetvis varsin praktfull Hobbit-håla, komplett med den karakteristiska runda trädörren i kullen och blomstersprudlande trädgård framför, för dem och deras familjer. Vi träffar där Dodinas Vinbock, som berättar att hans bror Dinodas saknas. Dinodas ledde en handelskaravann med fyra vagnar, och skydd genom Beorningen Edgvar och några vakter. Karavannens mål var Fylke för att proviantera öl, vin, tobak och andra varor. Dodinas fick bud av Dinodas att karavannen nåt fram till Bri planenligt, och att de skulle bege sig tillbaks efter några veckor. Karavannen borde nu ha kommit tillbaks till Östra värdshuset för ungefär fyra veckor sedan. Och dinodas ber sällskapet att leta efter hans bror och karavannen. De ställer givetvis upp, även om det kastar om alla planer och de får bege sig åt fel håll. Sällskapet skyndar ned mot Beorns hus och hör sig för om man sett eller hört något om Dinodas följe. Det har man dock inte, men varnar för att orcher och vättar synts till söder över.

Mot Höga passet
Sällskapet följde så vägen ned mot vadstället, men inte heller där har man sett Dinodas följe. Halvvägs mellan vadstället och Höga passet stöter sällskapet på den aningen skumme vandringsmannen Skånk då man slagit nattläger. Skånk tar fram sin pipa och då han tänder den så känner man den distinkta lukten av bästa ”Långbotten” tobak. Sällskapet blir misstänksamma och börjar fråga ut Skånk, som vidhåller att han träffade karavanen för några dagar sedan och då köpte tobaken av dem. Dock så vidhåller han att karavanen var välbehållen då han träffade dem. Skånk får dela nattläger med sällskapet, men Aldarad ser hur han packar ihop sig och bryter läger tidigt, innan de övriga vaknat. Sällskapet bryter läger och skyndar upp mot Höga passet.

En gast i natten
När natten faller så slår sällskapet läger i en ruiner som härstammar från början på tredje åldern. Det finns ett lerigt område vid sidan, som kan ha varit en nedgång till en källare förut. Sällskapet gör upp en stor eld och Grimfast ser till att det finns flera långa pinnar liknande facklor i elden om i fall att. Aldarad sitter vakt, men plötsligt vaknar de andra i sällskapet av att alven är försvunnen, och att en skräckinjagande semi-genomskinlig gast kommer mot dem. Sällskapet håller trots skräcken nerverna i schak. Farmann drar sig till minnes att det sägs i legenderna att eld är den bästa medicinen mot oönskade gastar. Alla i sällskapet tar varsin fackla och försöker freda sig mot gasten,men den är svår att träffa. Gasten får in en träff på Farmann. Efter mycket viftande med facklor så får Grimfast till sist in en träff på gasten. Med så mycket eld mot sig så flyr gasten, med ett skri, sen lika plötsligt som den kom. De inser snart att Aldarad ligger nedtryckt i leran en bit bort från ruinen, och de hjälper honom upp.

Karavannen
I gryningen bryter sällskapet sitt lägger och ger sig skyndsamt vidare upp i Höga passet. När skymningen precis börjat falla så upptäcker sällskapet någon göra uppe en eld på en kulle på avstånd. De skyndar dit och hittar Dinodas med följe. De har blivit överfallna av orcher och vättar och sökt skydd bakom en cirkelformad mur uppe på kullens topp. Vagnarna var de dessvärre tvungna att lämna i dalen. En stor grupp orcher och vättar är nu på väg upp för kullen. En grupp vättebågskyttar regnar pilar över sällskapen, medan vättarna anfaller mot muren. Iwgar och Dinodas vakter fattar post vid ena sidan, medan sällskapet tar den andra. Vättarna formligen väller in och ett par fälls av sällskapet, medan Grimfast lyckas skrämma ett par som dock de stora orcherna får att stanna kvar. Några ur Dinodas följe har fallit, och flera ur sällskapet är skadade och rädslan för att bli nedgjorda av vättarna växer sig starkare bland sällskapet. När läget ser som mest hopplöst ut så lyckas dock Grimfast verkligen sätta sig i respekt bland vättarna, och vättebågskyttarna flyr i panik huvudstupa nedför berget. Sällskapet får nu ett visst övertag och flera vättar och orcher har fallit.
Vidar se en grupp lite större vättar kidnappa Dinodas och smita från striden ned för bergssidan. Grimfast och Aldarad ger sig av efter vättarna för att försöka rädda Dinodas.
Glainin, Farmann och Vidar fäller några orcher, och den väldige orchledaren får upp ögonen för dem. Glainin ser ledaren komma och kastar sig in i strid med honom. Glainin får in en praktträff på orchledaren, men denne faller inte som de andra. En hårdstrid utbryter och Vidar hjälper till att skydda Glainin medan han regnar hårda träffar över orchledaren. Och slutligen så fäller Glainin ledaren med ett mäktigt slag. Glainin och Iwgar tar de överlevande vagnförarna med sig för att hitta vagnarna. Vagnarna står kvar nere i dalen, men vättarna hade plundrat en hel del ur dem. Edgvar för upp vagnarna på kullen.

Vättegrottan
Alldeles innan Grimfast och Aldarad skall genskjuta vättarna så försvinner de in i en klippskreva. Skrevan döljer mörk grottgång in i berget. Innan de följer efter vättarna så sätter de en fackla som tecken åt de andra utanför öppningen. Efter att vagnarna är säkrade så följer Glainin, Aldarad och Vidar efter Grimfast och Farmann in i grottgången. Efter ungefär två timmars färd in i berget så ser de fackelsken och hör två berusade vättar sjunga falskt och vämjeligt i en lite större grottkammare. Glainin, Farmann och Vidar kommer i kapp Grimfast och Aldarad och tillsammans övermannar sällskapet lätt de två skrålande vättarna. Längre in i grottan hittar sällskapet Dinodas i vad som verkar vara ett kök. Hobbiten sitter på en säck skalandes potatis, och är fastkedjad i väggen med ett lås och kedja som visar sig vara dvärghantverk. Vättarna har tvingat den förtvivlade Dinodas att laga mat åt dem, för alla hobbitar kan ju laga mat.
Vidar smyger vidare in i tunnlarna och ser en stor kammare med nog nära ett hundratal vättar som festar vilt. Vid ena änden av ett väldigt bord sitter vättarnas kung. Vidar ser att vättekungen har en stor nyckel vid sitt bälte. Efter lite överläggningar så bestäms att Vidar skall försöka smyga fram och ta nyckeln, medan Aldarad håller uppsikt. Grimfast tröttnar på alla diskussioner och börjar under tiden bända loss kedjans fäste ur berget. De övriga bygger en barrikad för att skydda flyktvägen sen. Vidar lyckas stjäla nyckeln, men en vättevakt kommer emellan när han är på väg tillbaks. Vakten fälls dock snabbt. Samtidigt som Grimfast till sist får loss fästet så kommer Vidar med nyckeln, och Dinodas befrias. Grimfast tar dock med sig kedjan och låset, det är ju trots allt dvärghantverk. Sällskapet tar med sig så mycket av de stulna varorna de kan nå och orkar bära. För att än mer sinka de rasande vättarna så häller sällskapet olja på barrikaden och sätter eld på den. Efter en helt utmattande strapats genom berget så når de tillslut mynningen, och det strålande solskenet. Iwgar har stuvat om och gjort karavanen redo för avfärd, så de beger sig med en gång ned från Höga passet.

Tillbaks
Färden åter till Östra värdshuset går bra och Dodinas och familjerna blir mycket glada då de återser Dinodas. Sällskapet stannar på värdshuset en tid för att vila upp sig. För att finna sinnesro återfå sitt lugn så ställer sig Glainin vid smedjans varma härd. Ur djupt koncentrerat arbete så skapar han en väldig ljuskrona åter de båda hobbitarna och deras värdshus. De blir mycket glada och tacksamma och som tack för allt som sällskapet gjort för dem, så lovar de sällskapet en fristad på värdshuset när helst de önskar.

Comments

Khamul Khamul

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.