Tales from the Wilderlands

Kapitel 5 (fortsättning)

Missöden och sattyg... Goda vänner återförenas

Så lämnade Aldarad sälskapet för att berätta för Radagast vad dom sett och be om råd.
Shocken av ondskan han bara annat drev honom omdömeslöst att nå Rhosgobel så snart som möjligt.
Säker på sin förmåga simmade han först över Anduin och började sedan röra sig raskt åt öster, ständigt i skymning och stjärnljus som passade bäst.
Det var länge sedan han så handlat, då hans kamrater helst reste på dagen, naturligt för barn av Första Gryningen. Vad han glömde var att under sina vandringar aldrig varit söder om Alvstigen utan sällskap, vilket han skulle få ångra.

När han nådde Rhosgobel var därför på gott humör och synnerligen dristig. Som dödliga skulle säga “styv i korken”.
Han ville snarast nå Radagast, och när folk sade att trollkarlen inte var tillgänglig fnyste han bara och började genast tänka över hur att bäst finna honom, förtrollad skog eller inte.
Bara hans trötthet och behov av förnödenheter fick honom att avvakta.
Då en viss röd ekorre dök upp med ett meddelande läste han det lite hastigt och lämnade raskt ett svar. Radagast ville att Dalby skulle meddelas om vad sällskapet funnit och den ivrige alven spillde ingen tid utan satte fart för att möta sina vänner vid flodens strand.

Aldarad begav sig av så snabbt han återfått sina krafter efter den tuffa resan från Gladden Fields. Han begav sig norrut längsmed Mörkmårdens skogsbryn. Han märker att en grupp Gore-crows har fått syn på honom och han försöker att komma undan. Det försvinner bara för att ett litet tag senare komma tillbaka nu med en grupp orcher i släptåget. Han försöker att komma undan genom att fly in i skogen men han blir snart upphunnen av de snabba ulvryttarna. Han lyckas med att skada ledarkråkan men blir strax senare träffad av en förgiftad pil. Orcherna för Aldarad tillbaka till Dwimmerhorn.

Vid Mountain Hall uppe i Dimmiga bergen vilar Glainin och de övriga upp sig efter sin strapatsrika resa från Dwimmerhorn där de har räddat trappern Walar som lyckats fly från Dwimmerhorn. Efter en dryg vecka är de så redo att ge sig av för att möta upp Aldarad vid det lilla hemliga båtlägret som woodmen klanerna har strax söder om Stonyford. Resan går så smärtfritt den kan göra under det ösregn som har bitit sig fast i Anduindalen de senaste dagarna. Men så traskar Farmann rakt in i ett orchläger. Han blir tillfångatagen och avväpnad. Efter ett tag så börjar Vidar, Grimfast och Glainin att fatta misstankar att något har gått fel med Farmann. De finner Farmann och inser att här krävs det list för att få tillbaka sin vän oskadd. Med hjälp av regnet lyckas de att locka bort orcher i mindre grupper för att så oskadliggöra dem. Farmann lyckas med att intyga orchledaren att det finns ett mäktigt svärd gömt i närheten men att en grupp alver befinner sig på jakt efter det. Orchen vill att Farmann skall leda dem till svärdet. De binder Farmann och de vandrar iväg bara för att bli överfallna av Grimfast & Co. De fyra vännerna är åter tillsammans. De fortsätter mot båtlägret och kommer så fram den 28 september. De finner en gömd koja och under några dagar vilar de upp sig samtidigt som de blir mer och mer oroliga för sin alvvän. De har inte sett skymten av honom. Grimfast ger sig av dagligen för att spana efter Aldarad. Vid ett tillfälle får han syn på en grupp orcher som verkar upprörda och står och dividerar om något. Han smyger sig närmare och tjuvlyssnar på samtalet. Det visar sig att ledaren är grymt upprörd över sin snaga-tracker som verkar ha tappat spåret efter den grupp som de har följt efter från Mountain Hall, det vill säga våra hjältar. Han får också reda på att en annan grupp har infångat en Aldarad och fört honom till Dwimmerhorn.

Gruppen gör sig redo att bege sig in tillbaka i träskmarkerna för att finna sin vän. De anländer till det spöklikna fästet den 30 september. De beslutar sig för att till en början skicka upp den klättervana Grimfast. Man kan se det spöklikna skenet som strålar från templet högt ovanför dem. Väl där uppe ser Grimfast att det är full aktivitet. Han letar sig fram till det stora tornet bredvid templet och från den platsen ser han Aldarad upphängd på en träställning en bit ifrån honom. Alven verkar medvetslös och allvarligt skadad. Under tiden har Vidar smugit upp via den smala vägen upp till fästet. Han lyckas att ta sig osedd in på området. Där finner han tre stycken fastkedjade beorningar, Alaric, Gundavold och Odo. Han lyckas med att befria dem, dock så omkommer Odo då han försöker att rädda de övriga fångarna. Även Glainin och Farmann har nu med lite strul tagit sig upp på Dwimmerhorn.

Vidar beger sig upp för tempeltrappan och de väldiga järnportarna som står på glänt och spyr ut sitt grönsjuka ljus. Med en olustig känsla slinker han i i byggnaden och väl där inne upptäcker han att han inte är ensam. Två gestalter, en människa och en gigantisk orch samtalar med varandra. I deras närhet står det en stor kista med en gigantisk kedja vilket verkar vara centrumet för det gröna skenet. På golvet ligger det en död kropp av en människa. De två pratar om och orchstammarna börjar bli rastlösa och vill börja döda. Människan säger att man måste ha tålamod för man måste få redan på hur man skall använda kedjan på rätt sätt, för att inte allt skall gå om intet. Efter en stund så vaknar kroppen på golvet till liv och en spöklik röst hörs från likets mun. Vålnaden som besitter kroppen säger att man skall sända bud till bergsstammarna att de skall hålla sig lugna eller gå samma möte som resten av Norden. Vi får absolut inte bli avslöjade. Efter detta så tystnar liket och orchen och människan lämnar templet. Innan Vidar lämnar templet så ser han en svart spökgestalt som reser sig från liket. Den ser sig om innan den går upp i rök.

Grimfast lyckas klä ut sig till orch med hjälp kläder och rustningsdelar han finner i tornet. Han tar sig fram till Aldarad och lyckas obemärkt att befria honom. Då gruppen skall ge sig av så gör Vidar en skenmanöver för att få bort fokuset från gruppens flyktväg. Med hjälp av ett signalhorn lurar han orcherna till fel del av fortet och de kan fly och tjäna några viktiga minuter. De flyr allt var de kan i riktning mot det hemliga båtlägret. Väl där lånar de båtar och tar sig till Stonyford (Vadstene). Där vilar de upp sig lite innan de beger sig tillbaka till Beorn där de anländer den 21 oktober. Äntligen får våra hjältar lite andrum och möjlighet att återhämta sig. Orcherna har gått hårt åt Aldarad men han är av tuffare virke än de flesta.

Comments

Khamul Khamul

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.